Mina egna erfarenheter av att gå barfota

Jag personligen har alltid gillat att gå barfota.
Jag började när jag var liten. Jag har vissa tidiga minnen från när jag bara var några år gammal.När man är liten så är det ens föräldrar som klär en, så jag antar att mamma sa till mig att det hade blivit så varmt att jag inte behövde skor mer.
Jag växte upp i ett hyreshusområde i ett samhälle på landsbygden. Runt husen var det asfalterat och jag minns hur varmt det kändes under fötterna när vårsolen hade varit framme ett tag. Man lekte mest i kvarteret och mellan husen fanns en ganska stor lekplats. I mitten var det en sandlåda, resten av lekplatsen var belagd med vassa småstenar. Jag kunde känna varenda sten som stack mig under mina ömma små fötter. Men på lekplatsen ville man ju vara och på sommaren ville man ju gå barfota, för det var trots allt skönt att ha fötterna i total frihet. Jag kände mig klumpig när jag gick barfota, för fötterna hade inte vant sig att vara fria och jag slog i tårna överallt.
Jag kämpade på och gick barfota hela dagarna.
Några dagar senare tyckte jag att det kändes konstigt i fötterna när jag vaknade.
Fötterna hade sakta förändrats, jag kunde känna att jag hade fått tjockt skinn under fötterna. Jag kunde nu gå barfota över stenarna på lekplatsen utan besvär och jag brände inte fötterna på asfalten ens den varmaste sommardag. Jag förstod inte riktigt vad som hade hänt, det kändes ju lite grand som en bedövning. Jag hade inga större syskon att fråga, men någon förklarade att det var helt naturligt att fötterna blev härdade när man gick barfota och att jag med tiden skulle få ännu tjockare skinn under fötterna. Hon frågade sedan om det inte kändes skönare i fötterna nu när jag gick barfota.
Jo, jag tyckte det var en stor lättnad, det var mycket skönare att gå barfota nu och jag kunde inte förstå vad en del ömfotade kompisar klagade på. Jag tyckte ju inte det var något speciellt besvärligt att gå barfota längre.
Jag kanske retades lite grand med dem, för minnet är ju inte så långt i den åldern. Men det dröjde inte länge till de också hade vant sig vid att gå barfota.
Mina fötter hade blivit rörliga och tårna lyftes nu reflexmässigt när jag tog ett steg så att jag inte slog i någonstans. Fötterna var nu en bra hjälp när man skulle klättra, man kunde få fäste med tårna på de minsta kanter och fotsulorna gav ett bra grepp på släta ytor.
Under sommarperioden gick man barfota i alla väder. Jag minns att jag oftare hade långbyxor och tröja än jag hade shorts.
Jag minns att vi gick barfota överallt när vi lekte och ibland när det hade regnat hade vi så leriga fötter att vi inte fick komma inomhus och leka.
Jag hade nu lärt mig att gå barfota och så fortsatte det under somrarna ända till skolåldern.

                                                                                              Till skolåldern

.



                                                                                                                                                                                                                                                            







                  .

Jag önskar att alla barn skulle ha möjlighet till att få leva ett skönt och hälsosamt barfotaliv under sommaren i harmoni med djur och natur.