För många som köper en fågel är detta den stora frågan!

Nyckeln till framgång heter TÅLAMOD, och detta verkligen med stora bokstäver. Det gäller ju att få fågeln att lita på dig och få fullt förtroende. Man måste inse att detta kan ta tid, flera månader...
Det brukar vara lättare med en fågel som är köpt av en privat uppfödare, dessa är oftast vana vid människor på ett annat vis. Vissa är ju också handtama när dom säljs.

Det första man själv måste göra är att sluta vara rädd för fågelns näbb, för så länge man drar sig undan om fågeln försöker bita så kommer det inte att gå något vidare. Näbben plus det envisa väsandet som ängsliga nymfparakiter har verkar otäckare än det är. Min nymfparakit bet aldrig så det gjorde direkt ont och aldrig så att det gick hål på skinnet, men dom kan bitas rejält så man bör ha respekt men inte vara rädd.
Man ska absolut inte börja ta på sig handskar och sånt, det kommer garanterat att skrämma slag på fågeln. Bättre är i så fall att dra ner tröjan över handen om man känner sig lite osäker...

Man bör börja med att försöka locka fågeln med olika godbitar, det märks ganska snart vad fågeln tycker är oemotståndligt. Själv så tycker jag det både är lättare och går snabbare att få fågelns förtroende om man släpper ut den ur buren (låt den bli hemmastadd ett par veckor innan den första flygturen). Försöker man tränga sig på fågeln inne i buren så verkar den väldigt skrämd eftersom den inte har någonstans att komma undan. Använd dessa första veckor till att prata, vissla och umgås mycket med nymfen - men träng dig inte på, sitt istället någon meter från buren det första. När den inte skyggar längre eller backar undan när man närmar sig så kan man sitta nära buren och försöka locka med godbitar genom gallret. Men viktigast är ändå att man pratar med nymfen så att den blir riktigt van rösten. Och då menar jag verkligen med, många sitter vid buren men pratar istället i telefon eller så... Fåglar är inte dumma, dom märker om uppmärksamheten är riktad mot dom eller inte... :o)

När nymfen blivit så hemmastadd så att det är dags för att komma ut och röra på sig lite är det dags att börja med "intensiv-träningen". ;o)
Sträck fram armen och locka fågeln med lite godbitar (Marie-kex brukar vara populärt) så dröjer det oftast inte så länge innan den behärskar sin rädsla och sätter sig t ex på armen eller handen och smakar på kexet. Det är jättenoga att man inte går för fort fram eller gör små misstag som skrämmer fågeln under första tiden, då får man kanske börja om igen och det blir MYCKET tidskrävande. Ta det lugnt istället så går det fortast i längden.
OBS!! Ta ALDRIG bort maten från din nymfparakit för att få den att äta ur handen. Det är viktigt för fåglar att han ständig till gång till föda för deras matsmältning. Att ta bort maten är djurplågeri! Meningen är att ett ömsesidigt förtroende mellan er ska växa fram, inte desperation p g a hunger!

Min fågel tolererade inte att jag kliade eller på annat sätt rörde honom med handen i början men jag kunde utan problem klia honom med min näsa. Efter några veckor började han inse att min hand inte var så farlig när den rörde på sig.

Ibland kan man få problem med att få fågeln tillbaka till buren. Innan fågeln är speciellt tam kan man ta en gren, nypa fast en bit av t ex hirshkolv med en liten klämma och försöka fågeln att gå upp på den. Sedan bär man hela ekipaget till buren. När fågeln har blivit tam går det oftast att få tillbaka den genom att bära in den i buren på handen.
I värsta fall får man ta tag i den och helt sonika placera i buren. Detta är inget man bör göra i onödan, men skulle det vara bråttom eller så kan det bli nödvändigt ibland. Fåglar gillar inte att bli fasthållna så unvik detta!

Ålderna spelar ingen roll, det är alltid lättare att få en mycket ung nymf tam, men det går att få vuxna fåglar tama också - det kanske tar lite längre tid bara...

Lycka till!