författare: SHIBA-NO-KAI, Shibans klubb.

STOLT JAPAN MED URHUNDEN I BLODET- Shiba är en av de japanska nationalraserna, en hund ursprungligen avsedd för jakt. Den tillhör gruppen spetsar och raser av urhunds- typ. Som många andra urhundar har shiban kvar mycket av sitt ursprungsbeteende. Rasen är stolt, kvicktänkt, självständig och ska vara reserverad mot främlingar.

ALLMÄNT OM RASEN- En shiba är en urhund och passar därför bäst ihop med människor som känner till och ser dess särdrag som en tillgång. En shiba är en intelligent hund med egna associationer och egna sätt att lösa de situationer som uppstår. Att vara "gammal van" hundägare med den åsikten att hunden villkorslöst SKA göra som man säger, och helst omedelbart, skapar både en olycklig shiba och en olycklig ägare. Den som däremot uppskattar ett självständigt tänkande och agerande hos sin hund, och har en förmåga att läsa sin hund och ser den som en "medlevare" passar utmärkt som shibaägare. Då spelar det ingen roll om man har haft hund förut eller ej. Som shibaägare bör man ha en grundläggande kunskap om hundens beteende och språk. Man måste ha förståelse för de rastypiska egenskaperna.

Shiban är en utpräglat stolt och vänlig hund som ska vara reserverad mot främlingar, en egenskap som absolut inte får förväxlas med skygghet. Shiban räknar sig som en aristokrat och som varande livets medelpunkt. Den accepterar inte hård och okänslig behandling, vilket absolut inte betyder ett liv utan krav, men kraven ska vara anpassade så att en stolt varelse som en shiba kan acceptera dessa. Rasen är lättlärd och har snabb uppfattningsförmåga, vilket inte alltid betyder att den gör som man säger - precis när man tänkt sig det! En shiba fostras bäst genom omväxlande fasthet, förståelse och humor. Shiban vill gärna vara med i centrum där allting händer och passar därför en aktiv familj bra. Aktiviteter som passar rasen är agility, spårning, lydnad, "cirkuskonster" och mycket annat. Shibor hör ej till de lättstressade hundraserna och jagar inte upp sig av bollkastningoch dylikt. Den passar utmärkt ihop med barn förutsatt att föräldrarna lärt sina barn att hunden är en levande individ och ingen leksak. Shibor uppskattar när det händer saker och kan tycka mycket om att följa med på barnens aktiviteter. Även här är märks ofta den starka flockkänslan genom att den helst leker med familjens egna barn och de barn den redan känner. Shiban är lättanpassad och passar in i de flesta miljöer. Den passar även bra i lägenhet då den inte tar stor plats och framförallt inte hör till de skälliga raserna.

Tips till förstagångsägaren- När man skaffar en shiba är det viktigt att tänka på att det är en aktiv hund och inte en knähund. Den kräver ett visst mått av både fysisk och mental träning för att må bra. Utomhus behöver shiban få utlopp för sin energi, för att vara tyst och lugn inomhus. En viktig regel är att den nya valpen ska ha ett positivt utbyte av de hundar och människor den möter för att få en bra socialiseringsperiod. Det är helt rätt av ägaren att selektivt välja umgänge för sin valp. Valpen tränas till att lyssna på sin flockledare som därmed tar sitt ansvar för sin shibas utveckling.

Shiba och hälsan- Rasen har inga rasspecifika sjukdomar och ingår inte i något av Svenska Kennelklubbens hälsoprogram. För registrering av valpkull hos SKK krävs dock kändHD-status på föräldradjuren. Shiba i Sverige Shiban är ingen stor ras i Sverige trots att den funnits här sedan 1972. En anledning är att shiban sällan får fler än cirka tre valpar per kull. Det finns ett 10-tal aktiva uppfödare på rasen i Sverige.

HISTORIA & ANVÄNDNINGSOMRÅDE- Japans urinvånare, ainoene, var de första som bebodde de japanska öarna. Människorna från denna period kallades också "jomon-jin". Deras kultur är från cirka 7000-8000 år före vår tidräkning. De flesta skelett av hundar från fynd från denna tid är av hundar som var från 36,8-49,5 cm höga. Man har funnit vissa skillnader på kranierna från dessa japanska hundar och de europeiska hundarna. Detta kan tyda på att de inte har samma ursprung.

Vid tiden 200 före Kristus kom det människor från väst till Japan och deras hundar blandade sig med de inhemska hundarna. Avkommorna till dessa hundar användes till jakt och sågs inte som raser i samma mening som vi väst ser på våra raser. De hade stående öron och ringlad svans. Det var ändå en viss variation i de olika delarna av landet, på storlek, färg och till vilkensorts jakt de användes. I slutet av 1800-talet kom Japan ur sin långa isolering från omvärlden. Västvärlden var inne i den industriella tidsåldern medan Japan ännu levde på traditionellt vis. Allt nytt från väst blev högt värderat och den gamla kulturen sågs som omodern och värderades lågt.

Med köpmännen kom det nya främmande hundraser till landet och dessa blev snabbt populära och blandades med de inhemska hundarna som därmed hotades att försvinna som egen typ. Under denna tid togs de ursprungliga japanska hundarna endast till vara av jägare i de mest otillgängliga och bortglömda delarna av landet. På 1900-talet hade det japanska samhället blivit mer organiserat. Folket ville bevara den egna kulturen och nationalismen ökade snabbt. Man började värna om allt som var typiskt japanskt. I och med detta blev den japanska hunden åter högt värderad. Den ansågs nu som en av nationens klenoder och ett omfattande arbete för att rädda hundarna startade.

Det finns olika teorier om hur shiban fått sitt namn. En möjlig förklaring är den röda pälsfärgen som liknar bladen i snårskogen på hösten. Snår eller liten buske heter just shiba på japanska. En annan möjlig förklaring är att i äldre tider kallades alla små ting för shiba. Under andra världskriget blev det stor brist på matvaror i Japan och därför var det nästan omöjligt att ha hund. Då arbetet med att rädda de japanska raserna knappt hade startat blev det mesta genast ödelagt. Shiborna från Mino- och Sanindistrikten var nästan utrotade medan hundarna från Shinshu-provinsen hade klarat sig bättre. Dessa användes i arbetet med att återuppbygga stammen och är därför dominerande i de olika linjerna i den moderna shiban idag.

EGENSKAPER & MENTALITET- Den hundägare som är intresserad av hundars naturliga språk och beteende har hos shiban en utmärkt guldgruva att ösa ur. I den japanska standarden står det att shiban ska vara intelligent, vänlig och lydig till naturen med en kapacitet att agera snabbt på förarens kommando. Rasen är kvicktänkt, nyfiken och har ofta en egen uppfattning om hur saker och ting ska göras. Shiban är snabb på att hitta och utnyttja sin ägares svaga punkter. Det brukar underlätta om shibaägaren har humor och kan skratta åt dess påhittighet. En shiba kan skälla men är absolut inte skällig trots att den hör till spethundgruppen. Den nöjer sig oftast med ett varningskall för att påkalla sin ägares uppmärksamhet när den anser att detta behövs.

Reserverad- Shiban är stolt och vänlig men ska vara reserverad mot främlingar. Shibor, och då speciellt de unga, är oerhört receptiva. En liten shibavalp är mycket formbar och det är mycket viktigt att den får rikligt med god miljö- och socialträning annars kan det reserverade draget bli för dominant. I första hand fäster sig shiban vid den egna familjen och familjens vänner, andra människor intresserar den inte.

Kan vilja ta över- En shiba har alltid mycket stor tilltro till sin egen förmåga och rör sig gärna över stora ytor långt från föraren när den är lös. Som shibaägare bör man vara klar över rasens krav på att det finns en klar och tydlig rangordning iflocken/familjen. Är man ur "hundperspektiv" inte en rättvis och tydlig ledare försöker shiban snart ta sitt ansvar och träda in som flockledare. Motivation - bästa medicinen Vid all inlärning är motivation ledordet. Man kan aldrig tvinga sin shiba till lydnad men de mjuka dressyrmetoderna som bygger på kontakt och positiv belöning fungerar dock bra. När man vunnit en shibas förtroende och förtjänat dess kärlek är den obrottsligt lojal och kan vara mycket samarbetsvillig. Men är man ensidigt ute efter att tävla i t ex lydnad, bör man dock välja en annan ras. Det finns dock ett fåtal shibor som är verksamma även här. Vad det gäller andra hundar är det viktigt att shiban under uppväxten får träffa många olika och snälla hundar. Den tål åthutningar mycket bra, bara den förstår varför. Shiban har dock en så hög grad av urhundens socialiseringstänkande att om den möter hundar som inte förstår, eller struntar i shibans ursprungliga språk och regler för umgänge, kan den bli förvirrad och utveckla aggressivitet vid felbehandling från dessa. Shiban tar ofta plats som ledare tillsammans med andra hundar, fast de övriga kanske både är äldre och större.

VARDAGSLIV MED SHIBAN- En shiba har normalt motionsbehov, runt två timmar fysisk motion om dagen är lagom. Lämpliga motionsformer är långa skogspromenader, cykling och jogging. Vintertid kan den följa med på skidturer och dra en lättare släde. En shiba följer gärna med sin familj på både båtsemester och fjällturer, bara den får vara med där det händer saker. Den är mycket formbar efter sin ägares intressen.

Aktivering- I dag kan shiban betraktas som en aktiv sällskapshund. En del shibor används dock till agility, lydnad, eftersök, spår och jakt. I Japan har shiban mest använts till jakt på småvilt och fasan. Jaktbeteendet är mer utvecklat hos vissa individer och mindre hos andra. Men alla har det. Shiban är t ex en suverän råttfångare, men den springer gärna efter flyende vilt och kan då vara svåra att stoppa. En shiba som inte aktiveras roar ofta sig själv. En del leker med sina leksaker andra utvecklar intressen som inte alltid delas av ägaren. En rätt aktiverad shiba har inga problem med att lämnas ensam ett par timmar under dagen.

Motions & aktivering sammanfattning- Lämpliga motionsformer med shiban:

· Runt två timmars motion per dag

· Långa skogspromenader

· Cykelmotionering

· Följa med på joggingturen

· Följa med på fjällturen

· Följa med på skidturen

Lämpliga aktiveringsformer med shiban:

· Viltspår/eftersök

· Bruksspår

· Lydnadsdressyr

· Agility/flyball

· "Cirkuskonster"

VÅRD OCH SKÖTSEL- Shiban har hög integritet så det är viktigt att man redan tidigt vänjer sin valp vid att bli hanterad. Kloklippning är ofta ett känsligt kapitel för shiban och bör tränas redan från början. Shiban är lättskött och renlig. Pälsen består av sträva täckhår och mjuk underull som fälls en till två gånger per år. Några ordentliga genomborstningar, och kanske ett bad, för att bli av med lösa hår är allt som behövs under fällningsperioden. Övrig pälsvård är mest en trevlig stund för shiban och dess ägare. Utfodring: Matkostnaderna för en shiba är cirka 100 till 200 kronor per månad beroende på vilket foder man väljer. En del shibor är matglada medan andra inte ens äter varje dag, vilket kan skapa en del oro hos nyblivna shibaägare. Livslängd: Shibor blir vanligtvis gamla, tolv till fjorton år är inte ovanligt.

RASKLUBBENS VERKSAMHET- SHIBA-NO-KAI är japanska och betyder shibans klubb. Klubben bildades 1983 och har idag cirka 200 medlemmar. Klubben utvecklas positivt i takt med att medlemsantalet ökar. Några syften med klubben är bl a: - att främja avel av mentalt och fysiskt friska hundar. - att bevara och utveckla rasens specifika egenskaper. - att informera om shibans beteende och dess fostran. Krav för valpförmedling Rasklubben har inga särskilda krav för att förmedla valpkullar förutom att uppfödaren är ansluten till rasklubben. Men för att få registrera valpar hos SKK krävs känd HD-status på föräldradjuren.

Medlemsförmåner-

· Tidningen Shiban utkommer 4 ggr/år

· Klubben säljer bl a tröjor, dekaler, smycken och pins med klubben emblem.

· Klubben arrangerar en inofficiell utställning varje sommar som är mycket välbesökt

· Varje höst ordnas en shibaträff i Skåne.

· Fler shibaträffar planeras även på andra ställen i Sverige.

Medlemsavgift- Från år 2000 är medlemsavgiften 180 kronor. Den kan sättas in på postgironummer 986854-8. Då får man automatiskt medlemskap även i SSUK, Svenska Spets och Urhundklubben. Information Sekreterare:Helene Nordwall, telefon: 0176-26 54 24 Ombud för södra Sverige: Annika Mårtensson, telefon: 040-96 66 48 Valpförmedlare: Marianne Tengberg-Olsson, telefon: 08-755 70 60 Avelsråd: Birgit Hillerby-Eriksson, telefon: 08-711 10 48