Syskon 2

I början av september 2003 sköljde känslan över mig - jag är med barn.
Känslan höll i sig och växte sig starkare och efter någon vecka bekräftade jag den starka känslan med ett positivt graviditetstest!
Vi blev oerhört glada och stolta över beskedet. Även denna gång kände vi även oro och rädsla inför graviditeten men framförallt hoppfullhet och glädje. Än en gång ska vi få uppleva detta underbara - att vänta och föda barn!
Hela min kropp signalerar att jag är gravid vilket är väldigt skönt för en orolig mamma. Magen börjar puta väldigt tidigt och redan i V8 reagerar storasyster på mammas mage och frågar -"Är det min bebis där inne?"
Min säkerhet skrämmer mig dock lite, tänk om det går fel även denna gång då kan jag aldrig mer lita på min inre känsla.....

I vecka 19

På ultraljudet i v19 får vi veta att du är en frisk, aktiv liten pojke! Vi filmade ultraljudet för att kunna visa storasyster som nog tyckte det var lite svårt att förstå, och vem gör inte det?!
Jag känner sparkar och precis som tidigare i graviditeten signalerar hela mitt väsen om det växande lilla livet i min mage. Oron tar dock tag i mig ibland - tänk om det otänkbara skulle hända igen.... Men i grunden känner jag mig dock trygg att denna gång ska vår lilla son få stanna hos oss!
Storasyster Linn pratar ofta om bebisen och Oliver. Stora frågor kring livet och döden kommer och vi försöker svara så gott vi kan. Det är en högt efterlängtad lillebror som kommer i maj!

Vid en ultraljudsundersökning i V24 får vi besked om att flödet i moderkakan är dåligt på ena sidan. Hela min värld rasar totalt. Skräcken och paniken att något ska hända även detta barn fullkomligt raserar min tillvaro! Efter samtal med underbar personal på specialistmödravården blir jag dock lugnad, detta innebär inte någon fara för vår lilla kille!
Efteråt inser jag hur otroligt bräcklig min trygghet är, minsta lilla "men" punkterar min värld skoningslöst.

Vid en tillväxtkontroll fyra veckor senare bekräftar läkaren det han tidigare sagt - vårt barn växer och utvecklas som det ska. Vid tillväxtkontrollen V32 får vi dessutom besked om att vår son, precis som sina syskon, ligger på + i tillväxten!

Storasyster myser med lillebror.

Vår lilla kille blir mer och mer aktiv. Jag har väldigt mycket mer krämpor den här gången än med någon av de andra, vilket känns ganska skönt för då blir graviditeten extra tydlig på något vis. Det är som om han vill tala om med hela sig - lugn mamma, jag mår toppen!

Puss på dig efterlängtade bebis!

Vi har nu fått en tid för vårt planerade kejsarsnitt - den 19/5 får vi äntligen möta vår lilla kille. Vi längtar gränslöst alla tre! Jag är enormt stor och tung och har fruktansvärt ont emellanåt så gissa om jag är redo!

Han är här! RASMUS Carl Oliver föddes 19/5 kl 10.59. 4790g och 54 cm!

Glädjen och lättnaden är obeskrivlig. Tänk att vi än en gång får hålla vårt barn levande i våra armar och känna hans värme och hans lilla hjärta slå! Jag saknar ord!

Älskade son och lillebror

Oooh vad jag tycker om min lillebror!


5 veckor. Ler och skrattar hela tiden!


22/8 -05 Dop i Vaksala kyrka. 


Bada är väldigt populärt. Nu har jag hunnit bli 11 månader.


Ett år har gått och vår lilla kille har tagit sina första steg. Rasmus är en levnadsglad och harmonisk kille som sprider glädje och värme kring sig. Ett riktigt charm-troll - vår älskade son och lillebror som vi är så stolta över. Vi älskar dig gränslöst! 

NÄSTA
TILLBAKA