Fläder
eller äkta fläder (Sambucus ni'gra) även
kallad hyll (el. hylle) är buskar (ibland ett träd)
av släktet Sambu'cus, som tillhör familjen kaprifolväxter.
Flädern har motsatta, parbladiga blad. Blommorna är små,
kryddoftande, vita el. gräddvita och sitter i stora, platta
blomsamlingar. De bärlika svarta stenfrukterna (fläderbären)
är ätliga. Flädern är en gammal kulturväxt vars
blommor och bär har använts både som läckerheter och
som läkemedel.
Det är oförsvarligt att våra apotekare hämtar flädersaft ifrån Tyskland, där de likväl kunde få inom riket tusen gånger mer flädersaft än hos oss konsumeras, skrev Linné när han var på sin Skåneresa 1749.
Växten är spridd över stora delar av Europa och är hos oss odlad och ibland förvildad (upp till Mälaren men den sägs också växa spontant upp till södra Norrland). Framförallt växer flädern växer vild och rikligt i södra Sveriges kusttrakter.
I Sydsverige offrade man förr vanligen till flädern, hyllen.
En brud står vid fähusvägg, sätter på sig vita särken. (Folkgåta från Halland).
Flädern får inte förväxlas med den inplanterade druvflädern (Sambucus racemosa) som har röda bär, vilka är giftiga.
Under första hälften av 1900-talet insamlade man blomknippena, som skördades juni-juli, till läkemedelsframställning.
Av det torkade fläderblommorna kan man brygga fläderte, som är svett- och urindrivande. De råa bären är ett effektivt laxermedlet. I kompott tillsammans med frukt ger bären ett tillskott med nyttiga mineraler.
Användning inom den moderna folkmedicinen (äkta fläder):
Inom den äldre folkmedicinen
Man ansåg att blad och/eller blommor och bär var blodrenande och nervlugnande. De användes vid behandling av blåskatarr, hudsjukdomar (ex. eksem), bölder, influensa, klimakteriebesvär, och reumatism.
Av de torkade blommorna bereds fläderte, av blommorna och bären kan man göra en lättgjord och populär saft.
|
|