Under stor del har musiken betytt mycket för mig. Jag kan inte exakt säga när hårdrocken kom in i mitt liv men det är den som kom att dominera mina yngre år. Jag antar att den "hårda" musiken var ett sätt för mig att få ut mina aggressioner som följde av den mobbing jag, under grundskoleåren, var utsatt för. Hårdrocken blev min tillflyktsort där jag kunde leva mig in i musiken och känna hur aggressionen förbyttes till glädje. 

Jag hoppas jag inte upplevs som fördömande eller förmäten men jag vågar påstå att jag inte riktigt passade in bland de som lyssnade på hårdrock på fRÖViskolan även om jag i niondeklass lyckats framodla en hockeyfrilla a la Jagr. Utöver att jag inte var direkt rebellisk och dessutom uppfattades som trevlig och ambitiös av lärarna hyste jag samtidigt en faiblesse för 60-talsmusik och då speciellt alster i stil med the Trashmens eminenta "Surfin' bird". Utöver detta kunde min eventuella musikaliska talang sammanfattas i att jag till en början spelade blockflöjt för att sedan under ett halvår förnedra mig med saxofonspel. Det enda som eg. var en tillstymmelse till hårdrockleverne var en Iron Maiden tröja (som jag naturligtvis inte hade på mig i skolan) samt att jag i lönndom skrev hårdrockstexter. Än i dag (ty hur gamla äro icke vi 72:or?) har jag kvar dessa texter och när jag läser dem så inser jag att detta snarare var ett förstadium till mitt diktskrivande än tillstymmelse till låtskrivande. Kanske när jag blivit tillräckligt gammal (dvs både passerat den fysiska och mentala 30 års-gränsen) kommer jag att lägga ut några av dem. 

Jag var aldrig något freak av hårdare metall. Jag kommer ihåg att jag inte alls var förtjust i band som Metallica, Anthrax eller för den delen Helloween. För mig var det band som AC/DC, KISS, Iron Maiden, Mötley Crüe, Motörhead, Alice Cooper, Accept etc. som gällde. 

Jag var aldrig speciellt inne på Judas priest. Även om låtar som "love bites" och "Freehwheel burning" var klara favoriter. Oh jag köpte albumet Turbo. I efterhand, dvs lite högre fysisk ålder, kom jag att (o)roa mina kamrater i byn med att citera Rob Halfords uttalande om låten "Turbo lover: "It's great to make love to, I've tried.". Jag tillade då också att Rob Halford trätt fram ur den mörka garderoben och passade på att be dem lista ut vad textraden "Shifting gear, I pull you tighter to me" betydde.... He he homoerotik i den högre skolan... Btw två gamla synthare undrade en gång över vad för bra låt det var.... 

Apropå fRÖViskolan. Jag kommer aldrig att glömma hur  vissa kompetenta gudsivrande småpåvar gjorde sitt bästa att brännmärka hårdrocken och döma ut den som djävulsdyrkande. Det var väl ett PAR lärare som tilBRINGade tid med utvalda gudsfruktiga elever och gjorde kollage med "hemska" hårdrockstexter. Genom att översätta en textrad i Iron Maidens "2 minutes to midnight" så bevisade man att Iron Maiden var djävulsdyrkare. Att låten handlar om interantionell terorism, ja det var ett faktum som man inte brydde sig om att kolla upp. Visst är det skönt med en skola som uppmanar sina elever till att tänka själva och inte falla för dogmatiska irr-läror? 

Dessvärre var det så under 80-talet. Alltför många, speciellt de irrglasögonbeklädda frikyrkliga, dömde ut profan musik och då speciellt hårdrocken som djävulsdyrkeri.... För mig som då vistades i frikyrklig miljö, då jag var engagerad i baptistkyrkan, var det svårt att våga säga vad man eg. tyckte då man visste att dessa människor inte skulle lyssna utan med bestämdhet hävda den motsats som deras överstepräster predikade. 

Förresten, officiellt avskydde jag synth....... även om jag i smyg kunde tralla på en eller annan låt av Depeche Mode.

Sedan kom brytningen med både gymnasium, 90 tal, den alternativa musiken och grungemusiken. Jag minns hur jag kom hem från Sånga-Säby folkhögskola och knäppte på MTV och såg ett band som hette Nirvana vars video kördes om och om igen. Jag undrade vad det var för skit... Och tro mig, jag undrar än i dag vad det är/var för skit. Nej skall det vara konceptuell tokångest så skall det vara nine inch nails. Jag säger bara "The downaward spiral! -både som album och låt!

Förändringen

Någon gång i slutet av -93 eller början av -94 ligger jag tämligen onykter på ett golv på översta våningen i ett av Örebros berömda stjärnhus. Jag är glad och lycklig, min hand slår ivrigt takten till de hårda tongångar som strömmar ut från stereon. En kursare på Högksolan hade varit snäll nog att förgylla kvällen med Ministrys " In case you didn't feel like showing up". Jag var fast. Det här var musiken jag letat efter. Snabbt fick jag upp ögonen för Ministry, Die Krupps, nine inch nails, KMFDM etc. Dessa band fick mig också att leta mig tillbaka till 80-talets body-synth med band som D.A.F. och Nitzer Ebb etc.. 

Jag blev nu också intresserad av att leta efter singlar med alternativa mixar av vissa gruppers låter. Jag var som mest manisk vad det gällde nine inch nails med KMFDM på god andra plats. Visst är det kul att ha en "singel" med nio (SIC!) alternativa versioner av samma låt? ;)

Jag blev också en smula musikfascistisk, dvs jag fördömde andras musiksmak. Detta har jag till stora delar blivit av med. En klok konung i vårt avlånga lands historia uttryckte devisen "Må var och en bli salig på sin fason".  Låt folk o fä lyssna på vad dem vill, säg vad du tycker om den musiken men fördöm dem inte. Det finns tillräckligt många musikfacister ändå..... Det finns inga rätt och inga fel. 

Och nu...

Ett band som förföljt mig sedan mer en halva mitt liv är AC/DC. Oavsett vad jag lyssnat på så har alltid AC/DC haft en stor del av mitt hjärta och mina öron. Även under mina mest hårda crossover-år så njöt jag av AC/DC.

I början av 2001 hände något. Jag fick åter upp öronen för hårdrocken. Förvisso hade det börjat ett par år innan då jag och en polare från Ullersäter ägnade oss åt "vinylaftnar" och mindes oss tillbaka till flydda tider och beklagade oss över att vi aldrig gick på konserter på 80-talet.

Jag fick ett par skivor av powermetalkungarna Gamma Ray avbrända och detta öppnade åter upp mitt intresse för hårdrock. Och sedan dess har jag utökat mitt hårdrocksbestånd betydligt. Även om jag utlämnar vissa delar av den genren. Jag har svårt för band som har förstoppade sångare (alla deathmetal, band som Slayer, Slipknot etc.) även om jag uppskattar den aggressiva musiken. Jag har fortfarande svårt för grunge. Nu-metal begriper jag mig inte på. Rap-metal går väl an i små portioner. 

Så om jag sammanfattar min musiksmak så är det först och främst en blandning av hårdrock och crossover-musik. Men sedan är jag förtjust i Di Leva, Kjell Höglund, Eddie Meduza, Moby, viss techno, Leonard Cohen, gospel. Det är nästan lättare att säga vad jag inte kan tänka mig att lyssna på.

Vad jag inte gillar:

Sliskig soul -Ska det vara soul så ska det banne mig vara James Brown, och hör sedan!

Rap-musik -Naturligtvis finns det undantag, jag är svag för Infinite mass.

Dansbandsmusik -Att folk dansar till det då de är rejält påstrukna, det kan jag begripa men att man köper det för att lyssna på, det är för mig obegripligt. Tror ni jag sitter uppe och lyssnar på Svensktoppen? ICKE!!!!!!!

Bob Hund -jag begriper mig inte på det. Det är pretentiös dynga. Sångaren må var hur mycket rock'n'roll som helst i sitt röresleschema men int' fan svänger det.

Bo Kaspers orkester -Den som lusläst serien om Rocky förstår också mina antipatier.

Håkan Hellström -Pojkvaskern kan ju inte bestämma sig för om han skall sjunga som Martin eller M.A. Numminen. Och sedan låter det förfärligt också. För att inte tala om de debila texterna... Nej han kan hålla sig till Broder Daniel, de är ju i sina bästa stunder riktigt bra och är listade för inköp av mig.

Pearl Jam -Jag köpte "Ten" pga av låten Jeremy. Resten var skräp. Det är musik för folk med sömnproblem. All heder dock åt deras genuina inställning till musiken och fansen!

P.s. Även om jag inte gillar ovanstående så behövder det inte betyda att jag fördömer folk som lyssnar på det. D.s.

Var i frid!

Uppgraderingar: 

Nytt verision 1.1: 

-Nytt stycke om Judas priest

-Elak följdkommentar om Nirvana

-Rättstavning av vissa felstavade ord

-Rättade till felet om "serietidningen Rocky" och korrigerade avslutningen på den meningen.