Popnördar é fascister

Ni finner här den intellektuellt stimulerande e-postväxlingen mellan mig och en människa som inte riktigt delar min musiksmak och naturligtvis vill påtala det genom att vara otrevlig. Otur för honom att jag älskar att ge utlopp för min svada.

Allt började med att jag skrev en skivrecension för minga.nu om mina små älsklingar AC/DC. Detta kunde naturligtvis inte passera obemärkt för en popnörd till åsiktspolis vars huvudsakliga intresse ligger i att hylla sådana band som får mig att somna av leda. Den lille popnörden, låt oss kalla honom för "Calle oSchöön", började med att skriva ett mail till mig med följande innehåll:

AC/DC är förmodligen världens sämsta grupp!!!!!!!
Försök att inse detta!!!

Munter, pigg och glad som jag var efter min praktik på på Danderyds sjukhus kunde jag inte undgå att replikera med:

Hej!

Smaken är bekant som den ack så berömda baken. Dessvärre finns det ju människor som bara lyssnar på hype:ade band och totalt saknar insikt i de sköna konsternas högre sfär. Dessvärre tror jag detta gäller dig, ty gillar man inte AC/DC eller anser de vara bland det sämsta musikhistorien har att uppbringa, ja då är man en människa som bara är värd allt förakt som går att uppbjuda, men med tanke på att jag inte är en sådan människa som föraktar folk för deras musiksmak, som vissa fåntrattar som villigt köper sin identitet utifrån NME:s (o dylika publikationer) kriterier, utan snarare försöker mig på att förstå vad för patologi som döljer sig bakom vissas attityd så kan jag inte annat än att beklaga att du lever i en identitetslös tillvaro. Och vad menar jag med detta? Jo du är köpt, även om du hävdar motsatsen....

Var i frid!

/R"

Köpt är det sista jag är tro mig!
Jag kan mer om musik än du
någonsin kommer kunna!
Hårdrock är dynga framförallt
gammal skit som AC/DC,
Iron Maiden och Kiss!
Pinsamt att folk överhuvudtaget
kan befatta sig med sådant
jävla dravel!

Observera att lille Calle omedelbart förnekade att han var köpt och fortsatte att ösa ur sig hat mot de gamla storheterna som bibehåller intresset uppe för sin musik, decennium efter decennium. Jag skulle gärna se hur Brett Anderson (eller vad den gamla pretentiösa Bowieplagiatören nu heter) lyckas trollbinda sin publik efter 20 år.

Nu hade emellertid Calle fått igång mig och jag bestämde mig för att nu skulle den lille f-n få. Då man har stressat på sjukhusavdelning och fått för lite sömn, ja då blir de små tingen i tillvaron plötsligt väldigt värdefulla. Och därför skickade jag, under fredagskvällen, ett antal mail, till vår vän, på raken:

"Hej musikfascisten!

Utöver din något trångsynta attityd och megalomani så skymtar jag en ledsen och kinkig fåntratt som behöver byta blöjor.

Sedan är det så här lille vän, att jag lyssnar på den musik jag känner för, vilket inkluderar nine inch nails, MDFMK, AC/DC, Iron Maiden, Kjell höglund, Moby, Daft punk, Chemical Brothers, Eminem, Marilyn manson, Phrank etc. utan att för den delen känna mig bättre än andra eller tro att jag kan mer om musik än andra. Men om du vill fortsätta att roa mig o mina vänner (som jag vidarebefordrar dina två mail till) med din patologiska inställning så go ahead, det är alltid kul att få garva loss över intellektuellt mindre bemedlade människor som du....

O du, lille vän:

Var i frid!

/R"

Jo lilleman, jag glömde nog att nämna att jag gillar backyard babies oxå, o lok, o annat smått o gott...."

Ett tips, för att må bättre, är ju att bara lyssna på sådan musik man själv tycker om och låta bli att bry sig om andras musiksmak. Men det kanske är svårt om man är frivilligt psykiskt retarderad?

Nu var jag uppvärmd och jag kände hur orden formades i min hjärna och hur fingertopparna ivrade efter tangentbordet:

Halloj!

Jo det slår mig att ditt stora musikkunnande, som du uttrycker det (och naturligtvis i förhållande till mitt lilla kunnande), tar upp så mycket plats i din mikrocefaliska hjärna att det utrymmet som skall ta hand om språket knappt fungerar. Satt du och lyssnade på Cd-skivor i skolan då ni hade svenska?

Var i frid

/R"

Ovan gjorde jag en liten miss. Jag skulle inte ha nämnt något om det svenska språket. Jag är själv en fena på att stava fel då min fingerföring inte riktigt är kompatibel med vad jag vill skriva. Dessutom har jag en tendens att skriva komplicerade meningar där meningsbygganden kanske inte riktigt är hundraprocentig. Men lille Calle har uppenbarligen inte upptäckt det. Tilläggas bör att jag här har rättstavat alla ord. Meningsbyggnaden har jag dock inte gjort något åt. Men skriver man i affekt så gör man. ;)

Halloj!

Jag tänkte att du kanske inte förstod piken med Backyard babies.... Makin' enemies is good.....

Kom igen, handsken är kastad....

Var i frid!

/R"

För att undvika att den lille mannen skulle hota mig med stryk passade jag på att skriva:

Var hälsad!

Om du känner för att ge mig stryk så förstår jag det. Men ett litet tips i all välmening är att ge blanka fan i mig o gå ut i livet o slösa kärlek på dina medmänniskor (fastän jag tror att du har alltför få i din närhet)....

*kram*

Var i frid!

/R"

Jag hoppas ni noterar ironin i mina mail till Calle. Nåja, jag hade i alla fall roligt.... ;)

Tja Knatte!

Tänkte bara säga att jag var tvungen att dansa loss till Gubbrockbandet Thin Lizzys eminente epos "Killer on the loose". Naturligtvis ska du inte dra några slutsatser utifrån textens innehåll och min mentala inställning till dig...

Visste du förresten att Henry Rollins är ett stort Lizzy fan? Jo förresten, med dina stora kunskaper så borde du veta det.... Annars har jag utökat din redan "stora" kunskap...

Purjolök!

Var i frid!

/R"

Nu fick jag emellertid vänta en dag på att Calle skulle svara. Det tog väl tid för honom att läsa igenom mina mail, kan man tänka:

Tjena Nollan!

Så mycket mail jag fått av dig!
Man kan ju nästan tro att du
gått och kärat ner dig!
Kass musiksmak har du
i alla fall ditt lilla
hårdrockselände!"

Huga, huga sommarstuga! Oj vad lille Calle tog i. Och vet ni vad, jag gav svar på tal:

Hej på dig popnörden!

Säg mig, hur känns det att gå omkring i en livslögn och tro sig vara förmer än andra och racka ner på andra för deras musiksmak? Känner du dig som en bättre människa? Ökar ditt självförtroende? Kissar du inte lika ofta i sängen på natten?

Tja, vad ska man säga om mina eventuella patier/antipatier rörande dig, din megalomanske retarderade mikkrocefale wannabe, att det roar mig oerhört att min ringa person renderar så mycket intresse från en så usel recensent som du. Och att du dessutom är såpass trångsynt att du kallar mig för hårdrockare ger mig bara mer vatten på min kvarn att rösträtten borde vara förknippad med intellektuell förmåga. Och sedan är det ju som så att jag, med tanke på mitt framtida jobb, måste förstå människor och detta ger mig ett utsökt tillfälle att lära mig att förstå hur en idiot tänker (eller snarare i ditt fall stimuli-respons).

Nåväl, nu ska jag ge dig mer vatten på din kvarn. Förvisso började en gång i tiden att lyssna på hårdrock och njuter fortfarande av vissa eminenta gruppers epos. Men kan du tänka dig, min musiksmakutvecklades och jag har blandannat sprungit på ett antal skumma synthkonserter o andra märkliga evenemang o njutit av den musik jag konsumerats. Så att kalla mig hårdrockare är ju bara en del av sanningen. Men för vissa, som för de med begränsad intellektuell förmåga, är det som bekant svårt att se skogen för alla trän.

Säg mig, har du retat upp dig på någon mer recensent på minga? Och varför överhuvudtaget bry sig om vad andra skriver? Är det ditt enda sätt att känna att du har något som liknar ett liv? Vad skiljer dig eg. från en star trek-nörd?

Var i frid!

/Roger"

Och så fick jag åter vänta en dag på den lille mannen skulle svara:

Du verkar ju inte vara helt korkad faktiskt
så därför är det extra tråkigt att du
har så dålig musiksmak..."

Jag tyckte mig här se att Calleplutt, plutt, plutt hade mjuknat en smula, men naturligtvis hindrade det inte mig:

Hej!

Jaa, tänk att en "hårdrockare" kan lyssna på andra saker än bara hårdrock.... KONSTIGT! Fast det finns ju vissa saker jag aldrig kommer att bemöda mig om att lyssna på:

Suede ("oj vad genialt att leka David Bowie 20 år senare, det har säkert ingen tänkt på"), Bob hund ("Jag har en idé, vi gör lite ostrukturerad musik med omotiverade gitarrsolon och sjunger pretentiösa nonsenstexter på skånsk rotvälska"), Oasis ("Hur många gånger kan vi göra samma sak och fortsätta att ha vår kaxiga attityd och fortfarande sälja album")och Petter ("Ansamlade nödrim, min "hårda" tillvaro på Söder och en schysst produktion säljer nog) t ex.
Men jag rackar inte ner på dem som lyssnar på det... såvida de inte ger sig på mig.... he he....

Var i frid!

/R"