Hunden prasslar och rinner i buskarna, ut och in och kommer då och då in till fötterna för att kolla - det är du och jag - eller hur! 

Det luktar skog, mossan är fuktig och mjuk (tänk om det finns svamp?) och här och var finns spår efter skogens urinnevånare. Små fynd känns som viktiga bevis. Spillning, legor, ljud. Hunden gör också fynd. Döda råttor och skelettdelar... 

Pass på! Min hund varsnar all bättre, säkrare och snabbare. Ibland blir farten högre när det skall hända något - men han kan också stå alldles stilla för att höra eller vädra för ett ögonblick. 
Det brakar till när något drar iväg eller lyfter alldeles nära. För det mesta hinner man inte med. Något skymde, det var fel vinkel, eller något annat. 
Ögonblicket kommer alltid som en snigel, men försvinner som en blixt.