Stan för mig, det är Norrköping där jag är inföding. Född på BB på "gamla lasarettet". De första fyra åren boende på Apelgatan på norr. Därefter utflyttad till Åby där jag cyklade omkring på villagatorna tills jag blev tillräckligt gammal för att åter ta mig in till stan på egen hand. Under gymnasietiden tillbringade jag en stor del av min tid i Norrköping. Jag har också åkt otroligt mycket buss och spårvagn i Norrköping. Ett av mina tidigaste minnen är det sömniga ljudet av hur spårvagnsdörrarna öppnas, registrerat halvsovande i mammas knä på väg hem med 3:an en höstkväll. Åtskilliga gånger har jag stått och trängts på spårvagnen till Ebersteinska eller sprungit för att hinna med sista 28:an hem till Åby. Jag är på många sätt präglad av Norrköping.

Jag ser på staden genom ett filter av alla de minnen och erfarenhet som lagrats genom de år jag levt och verkat i Norrköping. Så är det för oss alla. Den rena, objektiva blicken finns inte. Vi bär med oss bilder av de miljöer vi känner till och applicerar dessa bilder på de miljöer vi rör oss i. Våra inre bilder är beroende av både tid och rum. På det viset är min Norrköpingsbild annorlunda än bilden hos den som är född i Göteborg, men också annorlunda än bilden hos den som är född i Norrköping, men tjugo år före mig. I en film av Wim Wenders, Lisbon Story, vill en filmfotograf dokumentera Lissabon för framtiden rent objektivt - "wie es eigentlich gewesen" skulle man kunna säga. Till slut ger han upp hela företaget då han inser att projektet inte bara innebär att han måste eliminera sig själv som utväljare och tillrättaläggare av det filmade - vilket han bland annat löser genom att aptera videokameror i stadens papperskorgar - utan att även en framtida betraktare kommer att påverka materialet genom att tolka det på olika sätt. Filmerna blir liggande i förslutna burkar. Öppnar någon filmerna och ser dem så är syftet spolierat. Objektiviteten blir meningslös.

Den här sidan är framför allt en del av en tankeprocess. I min avhandling som jag arbetade med i fem år, mellan 2002 och 2007, diskuterar jag planeringens förutsättningar i den postindustriella staden med Norrköping som utgångspunkt och exempel. Det har krävt en hel del funderande kring hur Norrköpings innerstad fungerar, uppfattas, planeras, utvecklas, tänks och dröms. Av Norrköpingsbor, av politiker, av planerare, av fastighetsaktörer.

Humanistisk forskning kring företeelser i historien och i samtiden innebär att någon gjort ett urval och att det finns en mottagare som tolkar urvalet. Forskningen bidrar till att skapa mening och legitimitet, att ordna det förflutna i en kaotisk samtid och att förändra nutiden, men man måste vara medveten om att den alltid är en produkt av samtiden. Enda sättet att som forskare hantera detta är att "lägga korten på bordet", att reflektera och problematisera det faktum att mina forskningsresultat är beroende av mig som forskare, av mina minnen, erfarenheter och förhoppningar om framtiden, men att detta inte nödvändigtvis behöver innebära att min forskning är "dålig" eller "förvrängd".

Ett sätt för mig att hantera detta är denna webbsida. Exakt hur det fungerar varken kan eller vill jag svara på - men en funktion är möjligheten att organisera tankar, skriva ner idéer och försöka upptäcka hur saker och ting hänger samman… Kanske hade jag inte behövt lägga ut det på nätet, men eftersom du nu läser detta så finns ju här också en möjlighet till dialog. Ge mig gärna synpunkter på det du läser här! Kom ihåg att detta är en del av en tankeprocess och gör inte anspråk på att vara varken korrekt eller konsistent. Ogenomtänkta åsikter blandas här med relativt välgrundade påståenden på ett sätt som förhoppningsvis blottar min roll som forskare och samtidigt bidrar till att denna ostrukturerade blandning inte präglar min fortsatta forskargärning.

 

 

 

Till Norrköpings innerstad!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Besök också staden på min blogg!


Den här sidan är en del av

 

© Mats Brusman 2009