Hur har vi då upplevt dyken och de uppgifter vi utförde? Det första intrycket man fick av vraket var att det var ganska stort. Men det var först när vi lagt ut måttbanden och fick ett mått på längden som vi förstod hur stort vraket egentligen var. Sikten i vattnet var under dyken ca 2 m som bäst men försämrades drastiskt när vi började att röra upp dyn. Detta medförde att vissa av arbetsuppgifter blev mycket besvärliga. Ett exempel på detta var den uppgift som Håkan och Lars hade, nämligen att mäta upp bredden på vraket. När man befinner sig i var sin ände av ett måttband, hur kommunisera man då med varandra? Redan innan var det besvärligt när man inte kan prata med varandra nu kunde vi inte se varandra! Vi fick lösa det hela genom ett system med ryckningar i måttbandet. Ett ryck för långt förut, två ryck för långt akterut och flera små ryck vid rätt position. Detta tog oss ett dyk att koordinera detta så att vi kunde få 'riktiga' mätvärden.

Det första intrycken man får efter att ha gått den här kursen är att vraken har blivit mycket mer intressanta.

En wire som hittades vid sidan om vraket.