Idag hade jag en fantastiskt upplevelse.
Till vår skola kom det en dansgrupp på tolv personer från Sydafrika. Det var fyra killar och resten tjejer. From my point of wiev var två av de fyra killarna absolut skitsnygga. Men det var inte alls bara därför det var så fantastiskt bra, nej, även fast att de sjöng och så på afrikanska förstod man allt. Dom hade flera fascinerande danser med utstyrslar och allt. Jag kunde riktigt se framför mig hur de dansade framför eller runt lägerelden med djungeln nära inpå. Fast den visionen förstördes såklart när en av killarna (jaa, en av de två skitsnygga) berättade att de kom från Port Elisabeth, en stad belägen i så långt ned i Afrika man kan komma. Inte en så liten stad heller.
Men det hela fick mig att inse att vi har det väldigt bra ställt i det här landet. Nkululeka, som en av killarna hette, berättade att han hellre hade velat bli född här i Sverige. Vi har det väldigt bra ställt som får bra utbildning. Och bara det att skolan betalar skolböckerna. I Afrika får barnen minsann betala sina skolböcker själva. Och lunchen bjöd inte skolan på, nej den fick bestå av vad som fanns hemma.
Att de talar afrikanska är inte helt rätt, de pratar ett av de nio språk som finns i Afrika (jag tror att det var så) De talar ett språk som jag tror hette Coza. Det var väldigt avancerat och jag kunde nog inte uttala ett ord rätt.
Alla i publiken fick lära sig dansa en afrikansk dans och vi fick sjunga en afrikansk sång som handlade om en pojke som hade dött p.g.a. att han blivit misshandlad av vita män.
Nere i Afrika får man passa sig för vita män. I alla fall om man är svart, som Nkululeka sa.
Fast jag skulle inte ha något emot att vara svart, eller färgad som man säger, eftersom att alla svarta (bara för att jag säger så betyder det inte att jag är nazist eller rasist, för det är helt fel, då är det snarare tvärtom.) För enligt min åsikt är oftast svarta människor mycket snyggare än vita.
Med detta vill jag säga mycket, egentligen har jag mer att berätta om idag men jag känner att jag fått med det viktigaste. Det viktiga är att man ska inte klaga över en finne, eventuell övervikt, tråkiga skoldagar eller elaka föräldrar. Det finns faktiskt dom som är undernärda och som inte får någon mat, det finns femåringar som inte väger mer än tolv kilo! Det finns barn som knappt vet vad en skola är. De får lära sig direkt av det brutala livet, och det kan vara svårt om man bara är 4-5 år. Det finns barn som går ut på gatan för att sälja saker, för att de behöver pengarna till att betala skolavgifterna, köpa böcker och för att överhuvudtaget överleva dagen. Här hemma i trygga Sverige sparar vi någon hundralapp eller kanske två i månaden för att få en bra pension. I Afrika så kämpar man för att överleva dagen!
Så, då kan vi alla konstatera att de som är nazister är ute på helt fel spår. Man löser ingenting genom våld eller genom att döda någon eller flera. Vad som behövs är inte hat utan hjälp. Om alla bestämmer sig för att skaffa ett fadderbarn i svältande länder, eller att skicka pengar varje månad till någon av de organisationer som stödjer och försöker hjälpa länder som är i behov av denna hjälp, kan vi alla hjälpas åt att bygga upp det forna Afrika tillexempel. Om flera människor går ihop kan de stilla flera personers hunger. De skulle kunna bygga en, ja kanske två skolor! Det finns enstaka personer som har så mycket pengar att de skulle kunna försörja flera familjer, kanske flera byar!
Det här tycker jag är väldigt viktigt, för det är ju trots allt de svarta och från Afrika som vi alla härstammar.
Det här avslutar jag med Nkululekas ord:
"I will forgive, but not forget!"
Nkululeka är en av de som överlevt trots rasisternas härjningar i Afrika.
Han berättade om sin uppväxt och tillståndet i Afrika, och jag tog det till hjärtat, och det tycker jag att ni också borde göra!
Tack så mycket Nkululeka!
Skrivet den 7/11-00
Klicka på knappen ovan och du skickar helt Gratis iväg 1.3 skål mat till ett behövande land! Och gör det till en vana!